<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Rymdnoja Feed</title><link>http://rymdnoja.kungsbackaonline.se/</link><description>&lt;p&gt;I bloggen Rymdnoja får du följa mina tankar kring det som varit, det som är och det som komma skall. Som småbarnsmamma och fru till en hårt arbetande egenföretagare kretsar mycket kring sömnbrist, förskola, byggfirman och vårt hus som ständigt är &quot;under construction&quot;. Eftersom jag är arbetslös kommer min jakt efter ett jobb bli ett centralt inslag i mitt liv. Dessutom har jag planer på att engagera mig politiskt. Spännande va? Från arbetslös hemmamamma till politiker med ett drömjobb. Om jag kommer att lyckas? Häng med så får du se...&lt;/p&gt;</description><item><title>Drömmen om Österlen</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=53</link><description><![CDATA[  Jag delar den med många. Drömmen om en liten stuga på Österlen.  Österlen, omtalat och omhuldat. Sökträffarna om Österlen är nästan odelat positiva. Och det förvånar mig inte. Det är en vacker plats på jorden. Vi har åkt dit fyra år i rad nu.   Första gången var 2006. Med vår då 1,5 åriga son åkte vi runt längs kusten vid Simrishamn, Brantevik, Skillinge, vi såg Ale Stenar och besökte Gladsax som jag läst om och ville se. Claes Malmberg hade visst flyttat dit, och Gudrun Schyman.  I den mycket lilla byn Gladsax fick vi hyra ett rum hos en tysk familj. Det tog inte lång tid att upptäcka byn, en gata på 500 m och sedan var den slut. Men jag tyckte om den. Korsvirkeshus med rosbeklädda väggar är jag svag för och de fanns det många av.  Claes hus var en ganska stor vanlig villa, ja vi såg honom faktiskt. Han jobbade i Simrishamn den sommaren, på teatern där och jag tänkte att han måste njuta av livet.  Bo så vackert och få möjlighet att arbeta med teater på hemmaplan.   Från Österlen åkte vi till Ystad som jag också blev förälskad i. Ystad Saltsjöbad har haft oss som trogna gäster sedan dess. Ett underbart ställe! Vår son förknippar Skåne med just detta hotell men framöver kommer vi inte bo där utan någon helt annanstans... 
 För några månader sedan började jag titta på sommarstugor i Simrishamns kommun på Hemnet regelbundet. Varje dag, det blev som ett måste. Ett roligt måste.  Så en dag hittade jag ett litet stenhus från 1850. I behov av omfattande renoveringar men åh så charmigt. Som fru till en snickare som under årens lopp utfört storverk ser även jag potentialen i renoveringsobjekt.  Priset var väldigt bra. Läget var helt okej. 7 km till Simrishamn. Bland åkrar och fält vid en korsning mitt på Österlen, en avsomnad liten by med några få hus. Karlaby Kro ligger på gångavstånd från huset vilket är en restaurang med mycket bra rykte så lite liv och rörelse lär det nog vara. Jag ringde mäklaren och hörde mig för. Han sa att det var på väg att bli en affär inom kort och i det läget så lät vi det bero.  
 Men huset låg kvar, vecka efter vecka. Det lockade och pockade med sina vitputsade väggar och jag kunde inte riktigt släppa det. Så häromdagen ringde jag igen.  Det låg ett bud, en snickare från Göteborg som liksom vi såg potentialen. Vi lade ett vi också. Han höjde. Vi höjde igen. Och där sa han stopp.  
 Nu är det vårt. Eller i alla fall snart. Och det känns lika rätt som när man får det där jobbet som man bara vet att man är ämnad för. Huset liksom kallade på mig. Eller så kallade jag på det.  Det är fascinerande hur man kan styra sitt öde och liv genom att ge sig hän till det man känner så starkt för.  
 ]]></description><pubDate>Wed, 12 Jan 2011 21:40:43 +0100</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>Ser du stjärnan i det blå</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=52</link><description><![CDATA[  allt du önskar kan du få...Ja, se vad jag skrev när jag började skriva i den här bloggen: "Från arbetslös hemmamamma till politiker med ett drömjobb" Jag har lyckats. Visserligen är jobbet bara till låns men ändå. Ett drömjobb är det verkligen. Och i januari blir jag politiker på allvar när jag blir en av 11 ordinarie ledamöter i nämnden för Förskola &amp; Grundskola.   Maj-Britt Rane Andersson (S) sa idag på kommunfullmäktige att hon var glad att hon hade några år på nacken med tanke på hennes 4 år i nämnden för Förskola &amp; Grundskola. För att det har hjälpt henne att ha is i magen vid mötena. Jag antar att min ålder därför kan vara en nackdel i vissa hänseenden. Men positiv i andra. Jag har barn på både förskola och grundskola och jag är engagerad på båda ställen via brukarråd och föräldraråd. Jag har en naturlig insyn i båda världar och kommunicerar med pedagoger och andra föräldrar.  Igår var jag på ett möte med politker och föräldrar med tanke på budgeten som togs idag. Vi föräldrar reagerar mot att politikerna inte riktigt inser den problematik som finns inom skolan. Det behövs resurser för att komma till bukt med förskolan/skolans/fritidshemmens alldeles för stora barngrupper. De leder till arbetsmiljöproblem på väldigt många plan.  Vilket faktiskt inte är lagligt. Våra barns arbetsmiljö regleras i Arbetsmiljölagen och dess förordningar och den kommer vara min käpphäst under mina 4 år i nämnden.  Beslut som fattas skall inte gå stick i stäv med lagar och förordningar. Och vid neddragningar skall en ordentlig konsekvensanalys göras med tillhörande riskbedömning. Och om risker identifieras skall en handlingsplan göras för de åtgärder som skall vidtas för att eleminera riskerna.   Japp, jag kommer nog anses vara en jobbig liten paragrafryttare :-) Men det bjuder jag på, någon måste ha den rollen också. 
 ]]></description><pubDate>Tue, 07 Dec 2010 21:04:13 +0100</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>När juldagsmorgon glimmar</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=51</link><description><![CDATA[  Så fort det här året gått. Bläddrar jag ner bland mina inlägg finner jag snart min bloggkalender från 2009. Någon kalender blev det inte i år. Om jag inte kan hoppa in på lucka 5. Klart jag kan. Det är ju min blogg, och mina ord. Jag gör som jag vill :-)  Så här har vi lucka 5:  Det krävs lite arbete för att komma i julstämning. Jag kan liksom inte bara leva livet som vanligt hela december och tro att jag skall sitta på julaftons morgon med julefrid i kropp och själ. Arbetet har dock inte varit arbetssamt, det skulle förta hela idén. Idén att julen är fri från stress och press. Så jag har liksom slussat in ingridienser i min julstämmningssoppa; vörtbröd, julmust, julpynt, adventskalendrar, julklappsshopping, tidningarnas julnummer, julrecept, en julskiva för de vuxna, en julskiva för barnen, datumljusstake...Jag skall också ge från de rika (jämförelsevis) och ge till de fattiga.  Dessutom har jag kollat upp så inget PMS-monster kommer på besök denna jul (som förra året, snyft). Allt är som gjort för en fröjdefull jul. Ho ho Ho, vi får väl se om jag kommer att lyckas... 
 ]]></description><pubDate>Sun, 05 Dec 2010 18:29:46 +0100</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>Politiskt ö-råd</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=50</link><description><![CDATA[  När jag startade den här bloggen så skulle jag precis börja engagera mig politiskt.  Nu har det gått en tid, en valrörelse och nu har vi fyra år framför oss där vi skall försöka leva upp till det vi står för. Jag är glad över att få vara med om den processen.  För jag vill gärna få möjligheten att påverka genom att finnas på plats där jag har störst möjlighet till att göra det. Då kanske någon invänder att jag borde valt ett annat parti med större genomslagskraft, med fler mandat, mer makt. Det är dock inte makten som lockar och ett parti är inte främst en storlek, ett antal mandat. Det är människor som delar en tro på något och det är människor med många olika erfarenheter och kunskaper.  Och så har vi våra riktiga kämpar, som hörs och syns och lyfts fram på olika sätt, både genom media och i den interna partisfären. Precis som i vilken gruppsammansättning som helst så består vi av olika personligheter. Alla trivs inte med att höras och synas i offentliga sammanhang. Då kanske man inte borde vara politiker? Jag tror vi behöver dessa tysta kämpar likväl som de som hörs. De besitter ofta stor s.k tyst kunskap som är väldigt värdefull.   Jag är nog en av dem som hörs men kanske inte högst och mest. Jag var den eviga elevrådsrepresentanten under både högstadiet och gymnasiet men jag var aldrig ordförande. Om jag tyckte att någon annan lämpade sig bättre för den uppgiften så såg jag inget behov att själv kandidera. En god ledare är guld värt. Det har jag inte minst märkt av i arbetslivet. I min yrkesroll som kvalitets- och miljösamordnare arbetar jag ofta tätt med både ledningsgrupp och personal och en chefs agerande eller icke agerande genomsyrar hela organisationen, på gott och ont.   Nu när jag själv har barn i förskole- och skolåldern så har det varit en självklarhet för mig att engagera mig genom förskolans brukarråd. På brukarrådet träffas avdelningarnas föräldrarepresentanter, pedagoger och rektor. Vi tar upp frågor eller synpunkter som vi föräldrar vill lyfta till pedagogerna och/eller rektorn. De frågor som rektorn inte kan svara på där och då tar hon vidare till exempelvis den förvaltning som frågan berör. I vissa fall hamnar frågan i nämnden för förskola- och grundskola som den gången då vi hade frågor kring barngruppernas storlek samt den ohållbara kösituationen som rådde då. Larry Söder bjöds in till vårt möte och på så sätt fick vi direktkontakt med de som verkligen beslutar i frågorna. Dessa möten är väldigt viktiga.  Min son har precis börjat skolan och än så länge har jag inte varit med på det möte där jag skall representera oss föräldrar i klassen. Men jag antar det är uppbyggt på liknande sätt som på förskolan. Jag ser fram emot att följa även skolans arbete på nära håll.  
 I förskolan och grundskolan läggs grunden för allt.  I förlängningen för hela vårt samhälles utveckling.  En misslyckad skolgång på grund av mobbing, dåliga skolresultat eller indragna resurser såsom skolassistenter kan innebära stora kostnader för samhället och mycket lidande för eleven i fråga och dennes närmaste.  Jag vet själv hur präglad jag är av min egen skolgång. Vid två tillfällen har jag i vuxen ålder hamnat öga mot öga med en lärare och en studierektor som båda behandlat mig mycket illa. Och trots att jag är vuxen nu med egna barn så innebar mötena en blixtsnabb resa tillbaka till högstadiets ångestfylla korridorer och klassrum.  Det har gått 18 år sedan jag slutade 9:an och förhoppningsvis har arbetsmiljön blivit bättre på min gamla högstadieskola. Förhoppningsvis är den bra på alla förskolor och grundskolor i kommunen. Jag vill vara med och se till att så är fallet.  Steget från elevråd, till brukarråd, till våra politiska gruppmöten till nämnden för förskola- och grundskola är inte så långt.  
 Men innan jag får chansen till att representera mitt parti i denna nämnd måste jag gå igenom en annan slags process. Det är naturligtvis inte bara jag i mitt parti som brinner för förskole- och grundskolefrågor. Så på tisdag skall det röstas. Vi får chansen att tala om för våra partikamrater varför vi så gärna vill sitta i nämnden och därefter så har vi en sluten omröstning.   Jag tror på mig men hur skall jag få de andra att göra det? Hittills har jag kanske inte hörts och synts mest, hittills har jag kanske inte pratat om vem jag egentligen är och varför jag så gärna vill arbeta politiskt. Detta får jag chansen till innan omröstningen men räcker det till? Och alla de andra som också skall röstas fram i de olika nämnderna, hur tänker de? Hur gärna vill de representera oss i nämnden och varför vill de det? Jag hoppas jag får svar på tisdag.   Ser jag tillbaka hur det tidigare sett ut i olika situationer så är det kanske redan klart. Uppgjort, frampratat, färdigfixat. Utan att man ens förstod vad som hände. Det är kanske det jag har svårast att förstå i politiken, räv- och rackarspelet. Det har varit fascinerande att lyssna på vad som försiggår, både här och där. Men jag är inte ledsen för att jag inte helt förstår, sunt förnuft och medmänsklighet kommer man också långt på här i världen. Kanske ända fram, vem vet? 
 ]]></description><pubDate>Sun, 31 Oct 2010 09:55:12 +0100</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>En dold kvinnosjukdom</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=49</link><description><![CDATA[  Ibland möts vi av tidningsrubriker som säger att diverse symptom kan vara en dold kvinnosjukdom. De som känner sig träffade läser naturligtvis och funderar på om detta kan beröra just dem eller någon i sin närhet. Jag undrar hur många dolda kvinnosjukdomar som finns och hur många kvinnor som onödigt lider utav dem på grund av att sjukvården ”missar” att ställa diagnos. 
 Det finns en sjukdom som oftast drabbar kvinnor som passerat klimakteriet. Hyperparatyroidism eller HPT. Känner du till den? Det är en rubbning i bisköldkörtlarna vars funktion är att upprätthålla kalciumbalansen i kroppen. Körtlarna är fyra till antalet, små som risgryn och sitter i halsen.  Om de förstoras (godartad tumörtillväxt) så drabbas man av diffusa symptom som trötthet, koncentrationssvårigheter, ökad irritabilitet, minskad initiativförmåga och nedstämdhet.  Det kan också leda till benskörhet, njursten och hjärt-kärlsjukdom. Man har sett att personer med HPT löper lika stor risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom som en rökare.  HPT botas genom att avlägsna de förstorade körtlarna.  Men hur många kvinnor har sjukdomen utan att ens veta om det?  Hur medveten är sjukvården?  Jag tänker på alla äldre kvinnor som tas om hand på äldreboenden, sjukhus eller inom hemtjänsten. Är man medveten om sjukdomen och dess symptom? Eller tror man kanske att de psykiska besvären kommer utav åldern? Utav ledan? Benskörhet är vanligt när man blir äldre men kanske är orsaken HPT? Utreds detta? Jag har ingen aning. Kanske görs det redan. Jag hoppas verkligen det eftersom ett enkelt blodprov kan visa om du har för hög kalciumhalt i kroppen vilket kan vara ett tecken på HPT.   Det finns naturligtvis många fler sjukdomar som skulle kunna upptäckas genom blodprov. En av de saker som vi vill göra för den äldre befolkningen är att införa hälsoundersökningar. Dessa kan leda till att onödigt lidande förhindras. Kostnaden de skulle medföra skulle löna sig i slutändan.  Jag tänker ringa runt till våra äldreboenden i kommunen och fråga kring medvetenheten om HPT. Är den låg så måste den bli högre. Är den redan hög så kan jag släppa taget och slå mig till ro med vetskapen att kommunen har koll på läget. 
 ]]></description><pubDate>Fri, 10 Sep 2010 12:43:56 +0200</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>Politik som berör</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=48</link><description><![CDATA[  Du kanske tycker politik är tråkigt. Något som andra kan syssla med men inte du.  Du kanske tycker det snackas för mycket men görs för lite.  För mycket pajkastning och valfläsk så här inför valet.  Du kanske inte berörs av sakfrågorna.  Eller så inser du att politik handlar om dig och dina närmaste. Och då är det svårare att inte engagera sig, svårare att inte ta ställning.   När livet flyter på utan problem kanske du inte reflekterar så mycket över vad politikerna gör och hur de styr i din kommun. Det kommer dock med säkerhet en dag när du berörs, när du är i behov av att verksamheterna som politikerna rår över styrs på ett bra sätt.  Så att livet kan fortsätta utan att rämna. Det är hårda ord; liv som rämnar.  Men jag anser att en verksamhet som inte styrs på bästa sätt kan få ödesdigra konsekvenser för en människa och dennes närmaste och i slutändan för ett helt samhälle.   De flesta förvaltningar styrs med hjälp av lagar och förordningar i samverkan med verksamhetens interna rutiner och organisation. Ledarna är lika viktiga här som i vilket företag som helst och personalen och dess engagemang är verksamhetens viktigaste tillgång.   Min son fyller 6 i år och har precis börjat på Toråsskolans fritids. Imorgon börjar skolan.  Det blir en stor klass med många barn. Vid några tillfällen har jag läst insändare i lokaltidningarna som Florence Carlsson från Lärarförbundet i Kungsbacka skrivit.  Hon varnar för konsekvenserna som blir av att fritidshemmen har så knappa resurser.  Här är en länk till en debattartikel som hon skrivit tillsammans med Ingrid Erikson Staag: http://hn.se/asikter/debatt/1.907594-fritidshemmen-i-strykklass  När engagerade och insatta människor som Florence gång på gång talar, skriver, påpekar brister som påverkar våra barn så måste vi agera. Pedagogerna på förskolor och fritidshem måste få alla de resurser som behövs för att våra barn skall få en säker, trygg och pedagogisk vistelse medan vi föräldrar arbetar.   Vi skall inte behöva oroa oss och undra för om någon ser att vårt barn känner sig ensamt eller ledset.  Vi skall inte behöva fundera över om vårt barn får det enskilda stöd som just vårt barn är i behov av.  Alla barn är olika. Och jag hoppas innerligt att alla barn får utrymme för att vara just det.   Jag är väldigt nyfiken på hur situationen ser ut på fritidshemmen i Kungsbacka kommun. Eftersom Skolinspektionen har granskat vissa kommuner och sett brister så borde vi agera genast och undersöka hur läget ser ut hos oss. Det är inga konstigheter.  Fråga personalen, dokumentera vad de säger och upprätta en handlingsplan.  Men gör det nu, inte sedan.  Det är väldigt många barn som riskerar att drabbas om det brister någonstans.  Och drabbas ett barn så drabbas en hel familj.  Drabbas en hel familj så drabbas i slutändan ett helt samhälle.   Häromdagen lyssnade jag på P1 där de frågade ut kristdemokraten Göran Hägglund.  Jag reagerade på hur han svarade när de kom in på hur förändringen i sjukförsäkringen drabbat människor.  De hade intervjuat en överläkare som kunde vittna om flera patienter med psykiska besvär som blivit självmordsbelägna och eller inlagda på psykiatrisk klinik på grund av att deras sjukförsäkring dragits in. Göran Hägglund stod envist fast vid att förändringen är ett av det viktigaste som regeringen genomfört under mandatperioden. Trots alla dessa sorgliga, hemska människoöden som förändringen inneburit. Som om man måste offra några för att massan skall få det bra.  
 Jag har svårt för denna inställning. Jag anser om bara en enda människas liv förstörs så är hela förändringen fel. Grundtanken kanske var rätt; att ge människor en chans till rehabilitering och hjälp på väg tillbaka till sysselsättning.  Men vägen dit har varit helt fel i mina ögon.  Arbetsförmedlingen gav även sin syn på saken och de kunde berätta att många människor var oförmögna att genomgå den obligatoriska introduktionsperioden. De var för sjuka.  Så förnedrande att bli av med sin ekonomiska trygghet och bli tvingad att gå till Arbetsförmedlingen av alla ställen. När du har fullt sjå med att överleva.  Jag satt själv där i våras, frisk och relativt ung. In kommer en dotter och en mamma. Mamman stödjer sig på en krycka och får hjälp av dottern. Min mamma skall skrivas in här, säger dottern till någon i personalen och de lotsas fram till en dator. Mamman är i 60-års åldern och jag kan inte låta bli att undra om hon är en av alla dem som tvingas in i arbetslinjen trots sjukdom.  Arbetslinjen. Arbete åt alla. Utan undantag.  Trots liv som rämnar. 
 Nej, politik är inte tråkigt.  Politik är en spegling av oss själva i allmänhet och av de som styr i synnerhet.  
 ]]></description><pubDate>Wed, 18 Aug 2010 15:44:23 +0200</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>Kick Off</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=47</link><description><![CDATA[  Jag lovade mig själv en sak när vintern var som kallast och förra året gick över i detta.  Jag lovade till och med samma sak för min vän Sara. Jag var så otroligt trött på att känna mig otränad och småfet. 7 månader kändes långt bort och i min enfald trodde jag att det skulle bli lätt att fixa bort några kilon och fira det hela med att åka luftmadrass längs kungsbackaån.  En mycket varm dag i juli skulle vi glassa omkring i ån, Sara och jag, med så vältränade kroppar en tvåbarnsmamma 30 + kan uppnå.  Jag önskar jag kunde skylla på vädret:  Tyvärr, den där varma dagen i juli kom aldrig, det var för kallt för att bada, så det så!  Det vet vi inte riktigt stämmer.  Jag kan inte skylla på att jag inte har haft tid att åka att träna eftersom jag har en crosstrainer i badrummet. Och jag var ju verkligen så motiverad. Men uppenbarligen inte tillräckligt.  Jag har nog inte förstått vilket slit det är att bli av med några kilon. Man måste verkligen träna. Ofta. Och äta bättre. Ja, allt det där jag egentligen redan vet.   I andras ögon är jag kanske inte alls tjock. Vissa kanske tycker jag borde skämmas som ens klagar eftersom de ser mig som smal. Jämförelsevis kanske jag är det.  Men inte om man jämför med mig själv och det är det jag gör. Jag förstår att jag inte kan få tillbaka den kropp jag hade innan jag födde barn men jag vill i alla fall inte ge upp och tro att kilona är fastgjutna även om det känns så nu.  Jag vet bättre än att lova något som har med träning att göra igen. Men jag har iaf tagit upp bekantskapen med min crosstrainer igen och det bådar gott. Vi ses ganska ofta. Än så länge.   Jag och min blogg kan inte skryta med att ha umgåtts särskilt flitigt heller, men det är något jag ämnar ändra på. För mig har alltid tiden efter sommaren, när skolorna börjar och hösten närmar sig varit lika med nystart, energi och förväntan. Börjaskolaneftersommarlovet-känslan sitter liksom i, år efter år.  
 Det blir en spännande höst!  Vår pojke börjar i skolan och vår flicka börjar på dagis. Nervöst men troligtvis mest för oss, barnen tänker inte som vi och tur är väl det!   Min mans byggfirma skall få en fast punkt i en jättebra lokal i Kungsbacka. Förhoppningen är att han skall kunna sitta där dagtid och göra allt det han tidigare gjort kvällar (och nätter) här hemma.   Och jag, jag har faktiskt lyckats få det där drömjobbet som jag önskade i bloggens begynnelse! Åtminstone uppfyller det tre viktiga kriterier: Det ligger i Kungsbacka Det är deltid Det innefattar kvalitets- och miljöarbete  Det är ett vikariat på drygt ett år så därefter vet jag inte vad jag skall göra men det lär ju visa sig. Detta blir en bra erfarenhet och förhoppningsvis kan det leda till något lika bra eller ännu bättre.  Det är valår och jag hoppas på många röster för mitt parti Kungsbackaborna så att vi får vara med att påverka arbetet för ett bättre Kungsbacka.  Jag vill gärna verka för att kvalitetsarbetet som kommunen driver verkligen ger de goda effekter som de syftar till. Jag är lite allergisk mot organisatoriska förändringar som inte leder till något bra, mot rutiner som bara är för syns skull eller som sitter bortglömda i en pärm på förvaltningschefens kontor. Det bor en liten kvalitetsnörd i mig och den skulle trivas väldigt bra i en nämnd!  Bloggens kick off lider mot sitt slut och så även denna varma dag. God natt 
 ]]></description><pubDate>Thu, 05 Aug 2010 21:45:56 +0200</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>Främlingsfientlighet</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=46</link><description><![CDATA[ När jag fyller år brukar jag få ett presentkort från Bokus via sms av min storebror. En mycket bra present. Jag älskar att läsa och att välja bok via nätet i lugn och ro är helt suveränt. Den här gången valde jag en faktabok som heter Rasism i slips: sverigedemokrater och nazister idag. Jag har inte börjat läsa den än men när jag väl sätter igång så lär det gå fort. Förutom att det är ett ämne som intresserar mig så är det en s.k lättläst bok. Jag har inte lässvårigheter men jag har inget emot att läsa en extra lättläst bok. På  www.lattlast.se  kan du som är intresserad läsa mer.   Nu har min och mina partikamraters husvagn börjat rulla genom kommunen och hittills har vi varit i Åsa och Fjärås. Det är jätteroligt att träffa folk på deras hemmaplan så att säga. De flesta vi möter är väldigt positiva och pratar gärna om vad som känns viktigt för deras del av kommunen eller för kommunen som helhet.  I lördags mötte vi en man som ställde frågan varför vi skulle betala för andra länders misslyckanden i form av att ta emot flyktingar från krig osv. För mig är det självklart att vi skall hjälpa till! En viktig fråga i sammanhanget är hur vi gör det. Det är väldigt viktigt att det finns en ordentlig beredskap och organisation bakom ett flyktingmottagande. Vi måste ta hand om dem som kommer på ett bra sätt. Där ligger sakfrågan för mig. Inte om vi skall ta emot flyktingar eller inte.  De som tycker vi skall skärpa reglerna kring invandring och flyktingmottagning har ofta som argument att det kostar oss för mycket. Eller att de får minsann stöd och resurser medan ”riktiga svenskar” får kämpa med arbetslöshet, bostadsbrist osv. Att vi inte borde hjälpa andra förrän alla vi som är födda här fått den hjälp vi är i behov av.  Jag tycker inte att det ena måste utesluta det andra. Det är synd att invandrare och flyktingar kommer på tal när vi diskuterar brister i den svenska välfärden. Vi måste väl kunna skapa ett samhälle där alla får den hjälp de behöver oavsett var människan i fråga är född. Är det en utopi? Är jag naiv som har den inställningen? Dessutom är det väl ingen dans på rosor att komma hit? Det är inga roliga människoöden vi får höra om ibland. Människor som tvingas flytta tillbaka trots att humanitära skäl borde sätta stopp för detta.   För mig är ett mångkulturellt samhälle ett samhälle som berikar. Jag blir så trött när man drar upp alla problem men visst finns de och vi skall inte blunda för dem. Inställningen skall väl dock vara att komma till rätta med problemen. Skapa bättre förutsättningar så att de inte uppstår. Arbeta förebyggande. Inte att skärpa regler, inte att göra det svårt för dem som redan är en utsatt grupp.  Nu är det valår och för första gången är jag själv aktiv i valrörelsen 2010. Det är jättekul och det skall bli intressant att möta de andra partierna. I dem ser jag inga motståndare. Med undantag för ett. Det är på grund av dem jag köpt boken. Jag tänker att det kan vara vettigt att lära känna sin motståndare. Med fakta som vapen tänker jag kämpa för att de skall göra ett riktigt dåligt val. Här och i hela vårt avlånga mångkulturella land.   
 ]]></description><pubDate>Sun, 16 May 2010 19:52:12 +0200</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>En tvättäkta politiker</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=45</link><description><![CDATA[  Jag skrev just min allra första insändare till Kungsbacka-Posten. Jag ville bemöta Tommy Rydfeldts påstående att Kungsbackaborna endast skulle vara ett missnöjesparti.  När jag gör detta gör jag samtidigt det som jag stör mig på när det gäller politiker och deras sätt att tala; Jag skriver: känns frågorna igen Tommy Rydfeldt?  Ja, jag skriver både för och efternamn. När jag ”talar” till honom. Det låter ju så fånigt. Tänk om jag skulle prata så till mina vänner? Tack för fikat Gabriella Andersson, det var verkligen gott! Så varför talar politiker så där? Varför gjorde jag det själv? Det har ju sin poäng, så är det ju. Men vad är egentligen poängen?   Här är förresten hela min insändare. Det är ju inte säkert tidningen tar in den men gör de det så kan det väl inte skada att mina trogna bloggläsare har läst den först :-). 
 ”I höstas gick jag i Folkpartiets och Vuxenskolans politikersskola.  Jag ville lära mig grunderna i politiskt arbete eftersom jag nyligen gått med i Kungsbackas lokala parti Kungsbackaborna. Tommy Rydfeldt (FP) höll i det hela och gjorde det med bravur, jag lärde mig massor. Jag fick också lära mig att min målgrupp; kvinna i 30-årsåldern och småbarnsmamma ofta hoppar av sitt politiska engagemang. Skäl till detta skulle vara svårigheten att få ihop familjeliv, arbete och det politiska arbetet. Detta är jag inte orolig för.  Jag är heller inte orolig för hur jag skall hantera åsikter från gamla rävar som Tommy Rydfeldt även om de går stick i stäv med det som jag tror på. Även om han klankar ner på något som jag själv tycker är riktigt bra. Tommy Rydfeldt skriver i KP 27/3 att vi är ett missnöjesparti. Ett parti som har som huvudsyfte att uttrycka sitt missnöje över hur politiken bedrivs (enligt Wikipedia). Det kan jag verkligen inte hålla med om.  När vi diskuterar så är vårt gemensamma mål att skapa förutsättningar för ett så bra Kungsbacka som möjligt. Vi är genuint intresserade av de frågor som kommuninvånarna brinner för. Det är vår utgångspunkt. Busskort till barnen i grundskolan, rätten för äldre att bo tillsammans; känns frågorna igen Tommy Rydfeldt? Skulle tro det. ”  Tommy avslutar sin insändare med att vi skulle vara fullt medvetna om att vi aldrig kommer till makten. Tänk, det är vi inte ett dugg medvetna om. Tvärtom. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 28 Mar 2010 12:04:21 +0200</pubDate><category>Rymdnoja</category></item><item><title>De vuxnas svek</title><link>http://iloapp.kungsbackaonline.se/blog/rymdnoja?Home&amp;post=44</link><description><![CDATA[ Angående reportaget som Uppdrag granskning sände ikväll 24/3.  Som så många andra ikväll är jag upprörd och förvånad över de vuxnas svek mot en våldtagen flicka i Bjästa. Egentligen är jag mållös och vet inte riktigt hur jag skall formulera det jag känner. De vuxna sviker inte bara en våldtagen flicka. De sviker varenda unge i deras sorgliga samhälle.  Att barn sprider rykten, det förvånas jag inte över. Men att vissa vuxna deltar i detta? Och att andra vuxna inte sätter stopp. Direkt.  Ryktesspridning går idag snabbt som en löpeld via Internet. Detta faktum utnyttjades av vissa vuxna. Medan andra inte vistades i den världen. Som rektorn.  Rektor. Skolans chef. En ledare som skall leda personal och elever via en god organisation och lagar och förordningar. Som skall agera enligt handlingsplanen mot mobbning så fort sådana tendenser visas. Flickan våldtogs på skolans toalett. Rektorn tar inte ställning. Pojken fälls i rätten. Rektorn tar inte ställning. Flickan trakasserades under ett år på Internet. Rektorn vistas inte i den världen. Maken till vek människa har jag inte skådat. Hon har begått ett grovt tjänstefel. Hon förtjänar inte den position hon har.  Jag anser att hon begått ett grovt tjänstefel. Precis som prästen.  Präst. Visst. Syndernas förlåtelse, guds hus är öppet för alla, och annat dravel i all helig ära, men prästen får väl ändå se saker och ting för hur det är. En pojke har VÅLDTAGIT en flicka. Denna pojke bjuds in att delta på kyrkans skolavslutningsceremoni. Där han, som prästen anser, gör något fint då han delar ut blommor till sina forna klasskamrater. Prästen säger att det var en fin och tyst demonstration. Jaha. För vad? Den våldtagna flickan? Knappast. Prästen verkar inte tänkt henne en tanke. Han verkar vara precis lika dum i huvudet som alla andra vuxna i Bjärsta; rektor, fritidsledare, föräldrar.   Jag skäms å era vägnar.  
 ]]></description><pubDate>Wed, 24 Mar 2010 22:11:42 +0100</pubDate><category>Rymdnoja</category></item></channel>
</rss>
